Mobbning

Idag skall jag skriva om något som gör ont. Så ni som inte känner er bekväma slutar läsa nu. Morgan Alling har just nu ett program på TV där han arbetar med klasser i skolan kring problematiken. Jag har inte kunnat se de här programmen då det väcker så mycket minnen och känslor inom mig. Det räcker att jag skall se påannonseringen(trailern) för programmet för att jag skall gråta.
Under hela min grundskoletid blev jag mobbad i skolan. Den här platsen som skall vara den mest inspirerande och roliga plats för barn att gå till. Det var den definitivt inte för mig. Det började redan i de lägre klasserna då jag blev retad för mina r och för att jag inte uttala u och y riktigt. Det påstods att jag hade löss vilket innebar efterhand att ingen kunde ta i mig eller att jag inte kunde nudda/ ta i någon utan att de gick och tvättade händerna efteråt. Till saken hör att på den här tiden var det ingen som drabbades av huvudlöss på det viset som nu. Jag blev också retad för mitt efternamn (det jag hade som ogift). Trots några påstötningar från mitt hem stoppade inte skolan det här så jag fick byta klass i 6:an. Det var ingen som pratade om att arbeta kring de här frågorna då. När jag bytte klass blev mobbningen mindre men den tog sig uttryck i det man kallar utfrysning istället. Ett exempel är att jag blev inte bjudna till den nya klassens "hippor". Alla blev bjudna utan jag. I högstadiet var jag en ensam person på rasterna. Hade ingen att gå och äta lunch med eller åka på studiebesök med. Det var mycket olika saker som man hade behövt riktiga vänner till.
På fritiden hade jag några kompisar. Dels scouter som var den bra biten i det hela men jag hade även andra kompisar som inte var så nyttiga.
Mobbningen ledde i alla fall till att min lust till skola Jag höll skenet uppe och låtsades. I 9:an var det några flickor i den klassen jag gick som tog initiativ till att bli kompis med mig. Det innebar en väckarklocka. Tyvärr var det försent att göra något åt dåliga betyg men det blev ingen total katastrof i alla fall.
Nu skulle det här handla om mobbning och jag skulle kunna skriva en del om vad som händer på en del arbetsplatser också. Sexuella trakasserier, (speciellt om man är ung tjej och inte vågar ifrågasätta chefen/cheferna eller andra överordnande), omplaceringar efter föräldraledighet, Att andra får fördelar som inte du får mm. Allt det här leder till sämre självkänsla och ett sämre självförtroende. Duger det som jag gjort? Är jag någonsin tillräckligt bra? Ett stort bekräftelsebehov.
Varför väljer jag att skriva om allt det här just nu? Jo, under alla år har jag satt på mig ett osynligt skal när det gäller det här. Men efter ett samtal med en person för några veckor sedan knackade hen hål på skalet och när dessutom Allings program är aktuellt har det väckt många känslor hos mig. Till saken hör att jag har undervisning i vissa kurser om mobbning och har då berättat om det här för eleverna men jag har fixat det utan större känsloyttringar alltså med masken på.
Jag vill bara med detta säga att var rädda om varandra och ser ni det lilla minsta som liknar mobbning markera detta. Ni får gärna kommentera inlägget.

Källa: okänd från nätet