Hösten har verkligen kommit till vår stad konstaterar jag efter min promenad idag. Vinden pinar inte bara i träden utan också i kinderna. Träden har börjat "brinna" i alla färger sent omsider. Denna tid präglas ju också av mångfald då världen har gjort sig påmind för oss i trygga Sverige. Jag tänker då på alla flyktingar som tvingats lämna sina hem på grund av krig och som hittat hela vägen hit till vårt kalla land. Kalla vindar blåser här för det är många som inte önskar de här människorna ett tryggare liv. Bättre vill jag inte skriva för de hade det nog bra tills några maktlystna grupper började skjuta på varandra. Heder åt alla varma människor som engagerar och engagerat sig i dessa människor - framförallt för barnen.
Nästa vecka firar vår idrottsklubb sitt 90 års jubileum och det firar vi på Kvibergs kantin. Vi har planerat nästan ett år nu så nu håller vi andan för att allt skall gå bra.
Vad mer händer? Hela tiden inget och något. Igår var jag på Stadsteatern och såg Markurells i Wadköping med Dan Ekborg i paradrollen som Markurell himself. Underhållande.
På söndag blir det mat hos minstingen och därefter årets version av Lights in Alingsås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar