Tic tac tiden går

klockan som min man ärvt av sin farmor

Klocka som fåtts i present av Tvååkersborna

klocka jag fick i 50-årspresent 

klockradio 

klocka min man ärvt  -är från 1926

klocka i köket som styrs från något annat ställe i världen

microugnsklocka

Igår fyllde min svärmor 90 år och det fick mig att fundera på tiden. 90 år i mänsklighetens historia är inte mycket men om man tänker på att hon var född på 20-talet får man det i ett annat perspektiv. Men den här bloggen skall inte handla om det utan om klockor speciellt gamla väggklockor. För mig har en väggklocka alltid varit synonymt med äldre människor. När jag var barn och jag hälsade på någon äldre person fanns där alltid en klocka som sa tic tack och ibland slog den. Det var väldigt tyst och jag har fortfarande alltid en konstig känsla inom mig när det är tyst och jag hör klockan tic tac. Vi har själva en väggklocka som min man har ärvt efter hans farmor och den har hon i sin tur fått av... jag vet faktiskt inte. Jag vägrar ha på ding dongen i den vilken går på av misstag ibland när man har skruvat upp den.  Klockan på väggen tycker jag förebådar något - den känslan har jag och kan inte
bestämma över den känslan. Fotona här är ett litet urval av klockor som finns hos mig, när jag hade bestämt att jag skulle skriva om väggklockan tog jag en liten tur i mitt lilla lilla hus på 100 kvm och på två minuter fann jag dessa och mobilen hade jag i handen och korten tog jag med den.
Tiden går och vi med den tic tac tic tac