Saknad kan vara så mycket annat, jag saknar inte mina ungdomsår, jag har aldrig gråtit så mycket som då. Jag kan sakna vissa saker som den första riktiga kärleken när den var bra, när jag fick bekräftelse och spegla mig i en annan människa som jag betydde något för. Känslan av det kan jag sakna. Det får jag idag men den första gången man fick det på allvar - känslan kan man sakna.
Jag kan sakna när barnen var små och deras kramar när vi sa gonatt. Jag kan sakna min far som inte fick leva så länge. Jag vet att man idealiserar när tid har gått men när en person inte finns då saknar man.
Den största saknad jag har idag det är den efter min son som är i en annan del av världen och verkar stanna där. Saknad efter våra diskussioner och fikastunder.
Vad vill jag ha sagt med detta? Jo att saknad kan vara många olika saker och är inte likadan för alla och jag gör en sista reflektion över det jag skrivit och upptäcker att det inte en enda materialistisk sak jag nämner och det beror förmodligen på att jag är tacksam för de saker jag har och att jag får äta mig mätt varje dag, har tak över huvudet mm.
Ha en bra första advent
Precis som du skriver, saknad är inte alltid det stora. Säger ofta till min dotter, som bor i Oslo, att det är de vardagliga fikastunderna jag saknar mest.
SvaraRadera