Nästa vecka fyller mitt äldsta barnbarn (jag har bara två) tretton år. Det känns som om det var nyss som jag själv fyllde detta viktiga år. När jag fyllde var det i en tid där begreppet teenager var inne. Att vara tonåring och att få vara detta var ganska nytt. Det ordnades tonårsmässor med mera för unga och man förstod att detta var en grupp unga som även de höll på att bli köpstarka. Att vara tonåring var en tuff tid tycker jag av olika anledningar och. största delen av dessa år från 13-19 grät jag mig igenom känns det som när jag tänker på det nu. Det var olyckliga kärlekar, pms, dåliga vänner som svek, bra vänner också och då fick jag skratta mycket också förstås. Men just det där ledsna som fanns inom mig kan jag fortfarande känna när helst jag vill. Jag hoppas att mina barnbarn inte skall behöva vara så ledsna och om de skulle vara det någon gång kan prata med någon om det.
Nu arbetar jag på mina sista veckor innan jag går i pension. Visserligen nio månader före 65-årsdagen och det är med blandade känslor som detta kapitel skall avslutas. Jag känner ingen vemod eller så utan är glad att jag studerade mitt i livet och fick träffa så mycket människor från olika kulturer som har berikat mitt liv. Har också haft underbara kollegor de här åren. Tyvärr är tempot idag uppspeedat från 50 - 120 km i timmen. Och jag som har hängt med i förändringarnas vindar inte bara på den här
arbetsplatsen utan även på andra känner att jag inte riktigt kan hänga med på samma sätt längre och
då är det dags att sluta.
 |
Det är här som vår blivande trettonåring trivs bäst
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar