Jag undervisar just nu i en kurs som heter Människors miljöer. Jag har denna kursen parallellt i två olika grupper. Människorna i grupperna kommer verkligen från olika miljöer och grupperna är mångkulturella. Svenskar, andra européer samt asiater från både Iran, Thailand mm. Här finns också människor som kommit hit som barn till svenska familjer från andra kulturer.Att under visa människor med så här skilda bakrgrund är en utmaning och mycket givande och jag känner vilken dynamik det finns i grupperna och vilja till att bli bra barnskötare. De som har problem med språket får hjälp på olika sätt av sina kurskamrater och språkproblem här i kursen är dels att man har ett annat språk men också att många ord är främmande för svenskar. Idag bestämde jag mig för att de skulle få "leka" orden , känna på dem helt enkelt genom att göra charader. Det var fantastiskt att se hur man kan göra en charad av ord som exempelvis assimilation, segregation och diskriminering. Jag tror att de inte kommer att ha några problem med de orden som de själva fick gestalta. Förmiddagsgruppen diskuterade svårare saker såsom t ex våld, missbruk, psykisk ohälsa och hur de skulle hantera detta i sin kommande yrkesroll. Fantastisk dynamik även i de här grupperna.
Jag undrar hur länge smekmånadsfasen kommer att bestå i grupperna och hos mig? Det var länge sedan jag hade grupper som direkt vågade agera och prata inför andra. Det känns upplyftande - speciellt eftersom jag känner mig väldigt trött och tror hela tiden att förkylning är på g. Men ingen sådan bryter ut. Tur att jag har nästa semester snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar