O hur livet dock är skönt....

För ca två veckor sedan kände jag en knöl i bröstet. Det slumpade sig så att jag skulle till mammografi dagen därpå och även till cellprovstagning på fredagen samma vecka.
Det var nästan exakt 12 år sedan jag fick besked om min andra cancer och sedan ganska omgående opererades för den så ni förstår kanske själva vad det gick för tankar i mitt huvud. Men i måndags kom beskedet från mammografin om att det inte var någon cancer och gynekologen trodde inte heller att det var något utan en form av "lårkaka" fast på bröstet. Jag har nämligen haft ett stort blåmärke på bröstet efter att antagligen ha gått emot något eller slagit emot mig på något i gymet. hon tyckte däremot att jag skulle gå på ett ultraljud också, men det har jag inte blivit kallad till ännu och det behövs förmodligen inte heller.
Jag är så tacksam över att jag bor i detta land och jag njuter varje dag av naturens under på alla möjliga sätt. Denna vecka har jag varit på Vrångö där jag bland annat hörde (och såg) näktergalen samt många underbara gullvivor i hasselskogen där. Jag har även varit vid Härlanda Tjärn (nästan ett stenkast ifrån mig) och promenerat där. Ja inte ensam utan med en go kollega och elever som redovisade i kursen Naturguidning.
Våren är som allra finast och trädgården har börjat att långsamt återhämta sig från vinterns hemskheter. Tyvärr får vi gräva bort sex buskar i vår slänt, en rododendron har jag redan tagit bort samt en del andra perenner som inte klarat sig. Det enda som verkar ha trivts i jorden i vinter är ogräset. Jag tog en promenad runt fotbollsplanerna här i Kvibergs park och här luktar det hägg och syren om vartannat.
Livet är underbart härligt!

Vilda gullvivor

Ogräs bland gullvivor (Gunilla och jag)